Gnocchi di Jernis

Gnocchi är det italienska namnet på ett antal olika tjocka, mjuka nudlar eller klimpar. De kan göras på mannagryn, vetemjöl, potatis, brödbitar eller liknande ingredienser. Ordet gnocchi betyder ”bitar”. Allt det och mycket mer om gnocchi finns att läsa till allmän förkovran i Wikipedia. Här är ett recept med potatisvarianten – snabbt och enkelt.

Det här behöver du till 6 portioner:

• 2 påsar (1 kg) gnocchi di patate
• 4 hg kallrökt lax
• 1–2 hg riven (lagrad) ost

Till såsen:

• 1 paket (½ kg) förkrossande tomater (eller lika mycket färska tomater, men då får man allt bekväma sig med att skala och krossa dom själv)
• 2 gula lökar (eventuellt även några vitlöksklyftor)
• 1 kruka basilika (eller motsvarande fryst hackad)
• 2 dl grädde
• ½ dl olivolja
• svartpeppar
• salt/grönsaksfond/thaifisksås
• flytande honung

Gör så här:

1)    Hacka basilikan och löken. Stek löken lätt i olivolja i en kastrull. Tillsätt tomat, basilika, grädde och resten av olivoljan. Koka upp. Smaka av med svartpeppar, salt/grönsaksfond/thaifisksås och honung. Sältan kan gärna vara lite i underkant eftersom laxen är rejält salt. Red eventuellt såsen något.

2)    Stek gnocchisarna gyllenbruna i smör och rapsolja på medelhög värme.

3)    Strimla laxen och lägg den kall i botten på en ugnsfast form. Häll över den varma såsen och fördela därefter dom varma gnocchisarna försiktigt över såsspegeln. Strö över osten.

4)    Gratinera på hög värme några minuter tills osten börjar bubbla.

5)    Servera med sallad och foccacia (italienskt bröd)

Nit och redlighet i rikets tjänst

Häromdan damp det ner ett överraskande mäjl från min tidigare arbetsgivare Högskolan i Gävle (formellt även nuvarande då jag är tjänstledig):

Har inte tänkt på det förut, men arketypen ”den nitiske byråkraten” har naturligtvis sitt psykologiska ursprung i den starka åstundan till en medalj, om än hos vissa med viss reservation:

Hursomhelst, hur man har kommit fram till 30 år för Jernis i rikets tjänst vet jag inte, men imponerande är det. Trodde nog att det på sin höjd var SÄPO som hade den övergripande kollen på att jag exempelvis har slavat som kursassistent på halvtid djupt nere i Fysikums källarlablokaler i Uppsala i slutet på 70- och början av 80-talet för att försörja den då växande familjen.

I december kommer jag att under vederbörligt högtidliga former föräras utmärkelsen av rektor. Förutom den stora äran utdelas alltså 1) en medalj eller, om jag hellre så önskar, 2) en klocka, 3) en skål eller 4) en annan skål.

Knepigt val. Därför får ni, såväl trogna som otrogna läsare, möjligheten att lägga era röster på vad jag ska välja. Hustru har, trots sedvanlig rådande rösthemlighet, avslöjat att hon tänker rösta på linje 1, dvs medalj. En skål tar bara plats i skåpet och samlar damm och klocka har jag ju redan i mobilen medan en medalj kan jag ha till både vardag och fest, menar hon. Må så vara. Medaljen skulle i alla fall göra sig bra på min stiliga lekamen, ungefär som piercing, fast kanske inte i näsan. Som tatuering skulle den förstås vara ännu coolare, men det finns av någon outgrundlig anledning inte som alternativ.

Innan du går vidare till omröstningen, studera som vägledning följande valaffischer noggrant:

Rösta här:

Snabba klipp 15

Det sägs att fler utbildningsplatser för läkare behövs. Kanske det, men billigt blir det inte och ger inte resultat förrän om många år. Det sägs också att verkningsgraden inom sjukvården är låg. Därför borde vi först utnyttja vad som finns på ett bättre sätt i analogi med vad som redan görs inom energiområdet, nämligen ”läkareffektivsera”:

Äntligen har man alltså tagit tag i problemet – och som ren bonus får 10 000–15 000 arbetslösa tidsstudiemän jobb på nytt. Nu ska det minsann bli pang på rödbetan: dra skalpellen från höften, skär först och fråga sen. Och inget mer kliande i skallen eller öronen, på hakan eller pungen, eller andra hårbevuxna kroppsområden.

Fast det kanske inte bara är tveksamhet som man bör komma åt:

”Allå, ”allå, ”emliga ”elpdesk!

Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som på Telenors kundservice jobba får:

Tror fan det att dom inte har tid att svara i telefon.

Snabba klipp 14

Blåbärssoppatorsk …

… men mors lilla Olle gav assistans:

***

Utan lots?

Knäppa brännvin …

… är ju populärt så här i kräft- och surströmmingstider. För den som önskar sig en liten knapp eller två har jag rotat fram följande ur receptsamlingen:

Jernis beska droppar

Det här behöver du:

1 hela Renat (varunr 1), två månar¹

1 kvist strandmalört

Gör så här:

1 Stoppa i kvisten i brännvinet

2 Låt dra i fyra dygn

3 Dra ur kvisten

KLART!

Kvisten går att spara och använda till flera flaskor. Det går också bra att göra en essens genom att låta kvisten vara i betydligt längre.

”Knäppa brännvin”

Kul benämning på att knäppa skjortan fel som Jenny lärde mig i sin kommentar till inlägget Interiör från Jernkontoret, del 11.

Snyggt tycker hon också att det är:

Det är bara att hålla med, faktiskt vaaansinnigt läckert och sexigt om man bär skjortan med sån grace och stil som Jernis. Dags att byta bana till modeikon, har hört att dom tjänar hyfsat även om det ofta blir sena kvällar. Jag har redan tänkt ut mina första kollektioner: till våren specialdesignade skjortor utan övre knapp och nedre knapphål, och givetvis med en fräck Jernis-brodyr på bröstfickan. Till hösten vänder jag så på kuttingen med en modell utan övre knapphål och nedre knapp.

Minst fem gånger normalpriset borde man väl få ut; det gör inget att produktionskostnaden dessutom blir något lägre. Ja va fan, kan andra sälja färdigutslitna jeans och ”bajsat på sig”-brallor till fantasipriser så ska väl det ordna sig. Ska nog höra med Holknekt om han är intresserad av att backa konceptet.

Kort från en kortis, 2

På allmän begäran plågar jag min kära, maskinistiskt lagda publik med ytterligare några välriktade semesterskott:

Skärlövs hamn – från vilken dykarbåten till regalskeppet Kronan utgår – mot öster

Skärlövs hamn mot söder

Segerstads fyr i soldiset sedd mot norr från Seby läge

Gammal vagn och byalagets tröskhus – granne till stugan

Gamla vägen och beteshagen mot sydost

Gamla vägens bro mot söder över Storbrobäcken

Storbrobäcken – som rinner strax söder om stugan – mot öster

Bröderna Djernis

Interiör från Jernkontoret, del 11

Klä sig rätt är inte lätt och av nån anledning har jag särskilt svårt för det. Med rätt menar jag inte det vid ett givet tillfälle passande, även om det inte heller tillhör mina mer framträdande talanger, utan tekniskt rätt.

Hustru och jag besökte för några veckor sen Rusta för första gången under förhandenvarande sekel. Butiksnamnet till trots konstaterade jag att dom fortfarande inte saluför vätebomber, inte ens en sketen handgranat kan man shoppa. Så det fick bli en så kallad topp (eller omfattar det begreppet bara tjejkläder?) till vrakpriset femti spänn, och då pratar vi inte harnesk eller ens skottsäker väst utan en urläcker kortärmad sommarskjorta i finaste blårutig flanell.

I förmiddas, efter att jag injicerat mitt gammaglobulin (återkommer till det vid ett senare tillfälle), lyckades jag bloda ner tröjan. Erinrade mig så fyndet. Tröjan i blöt och skjortan på:

– Nämenvafan, det är ju en tjejskjorta (och därmed under alla omständigheter en topp) med knapparna på vänster sida …

– … å, å till råga på allt är dom sydda på insidan!

Nåväl, jag insåg raskt mitt misstag, vände skjortan in och ut, på igen och avslutade med en galant felknäppning. Sex knappar är åtminstone tre för många.

Fast värre va´ de´ om inte i Gällivare så i Östersund när Jernis var liten grabb och skulle klä på sig en morron för att gå till skolan. Att nån persedel saknades i förstone var förstås mer regel än undantag. Men just den här gången var det lögn i Brunflo att hitta den andra strumpan. För en gång skull lyckades inte heller min mor. Efter idogt letande tog hon så fram ett nytt par. Jag drog av mig min udda strumpa, och se där under satt ju maken!

(Några kanske känner igen den senare anekdoten från en kommentar jag skrev en gång på Rakotozafy.)

Kort från en kortis

Hemma igen efter halvannan vecka vid stugan i Skärlöv på Öland. Ja, jag vet att semesterbilder är det i särklass effektivaste bekämpningsmedlet mot publik, men tills vidare får du likafullt nöja dig med några foton som jag tog kring stugan. Fast jag återkommer endera dan med den gamla vanliga svadan.

Mormors barndomshem, östra sidan, och syrrans bil, främre sidan

Leden (som man kallar grinden på Öland)

Utsidan av bon

Södra murens norrsida (luftfuktigheten var nästan 100 % under hela vår vistelse)

Jernis egen utsiktsplats mot …

… Östersjön (montage av tre kort)