Jernspöke

Jag tycker inte om skräckupplevelser. Vem gör det, undrar du. Många faktiskt, så länge det inte sker i verkligheten, utan på film eller i bok. Men inte Jernis. Inte bara inte tycker om, utan att det är rent fruktansvärt. Jag lider nog av fobofobi.

Fobofobi låter ju väldigt otäckt i sig, uschiamej. Tänk om jag har det, vad rysligt det skulle vara. Blotta tanken får mig att skälva av skräck. Hmm … då lider jag nog också av fobofobifobi.

Fobofobifobi låter ju väldigt otäckt i sig, uschiamej. Tänk om jag har det, vad rysligt det skulle vara. Blotta tanken får mig att skälva av skräck. Hmm … då lider jag nog också av fobofobifobifobi.

Fobofobifobifobi låter ju väldigt otäckt i sig, uschiamej. Tänk om jag har … … …

I I I I I I I I I I I I E H H H !!!

Steglits

Alla som vet vad det är räcker upp en hand.

Steglits är en småfågel, närmare bestämt en fink som är nära släkt med kanariefågeln. Här om dagen hade vi premiärbesök, eller i alla fall premiärobservation, sen fågelbordet kom upp allra första gången. Nu är den ändå inte särskilt sällsynt men däremot synnerligen vacker, trots namnet som låter misstänkt deutschisch. Svårfångad är den också, i alla fall med kameran. Hur jag än kastade missade jag. Men med Powerpoint gick det bättre:

Snabba klipp 18

Har inte hemmafrun alltid varit inne, förutom vid campingköket på semestern?

Skämt åsido: det är alltså åter tjusigt att vara hemmafru. Sååå hur kul blir det på en skala när bortaherren byter upp sig till en nyare årsmodell och drar med Volvon, pensionsfonder och ATP-poäng?

***

Kommer ni ihåg vansinnesfärden i Hofors? Nu är anledning än större att ta omvägen över Hedemora:

När du får oväntat besök – i en handvändning

***

Av en glödlampas energiförbrukning är det endast 5 % som ger ljus, medan hela 95 % blir spillvärme. Därför håller glödlamporna på att fasas ut. Förra året förbjöds alla matta lampor och klara 100 W eller högre. Den 1 september i år försvann så 75 W. Omställningen är väl inte helt populär bland alla EU-medborgare. Ett ljushuvud i Tyskland har dock kommit på en strålande idé:

En högeffektiv elektrisk ”värmekula” avsedd för uppvärmning finns förstås inga hinder för. Värmeutbytet är hela 95 % medan bara 5 % blir spilljus! Den är visserligen till förväxling lik en glödlampa, förutom vad som står på kartongen.

***

Dom har gjort det igen – fantastiskt! Sen är det inte frågan om utan när herrarna också tar sig in på listan över Sveriges bäst klädda män.

Urkundsförfalskning

I senaste numret av Ny Teknik kan man läsa om lyxiga armbandsur:

Läs hela artikeln här.

Vadå urverk? Klockan kollar man numera på mobilen. Tomma boetter fungerar precis lika bra som smycke eller accessoar. Eventuella öppningar i urtavlan som visar balanshjulets gång simuleras billigt och bekvämt med en högupplösande entums LCD- eller LED-skärm bakom urtavlan.

Jernis har därför inlett ett lukurativt samarbete med de skickliga thailändska och kinesiska hantverkare som tillverkar boetterna till alla schweiziska statusur:

Interiör från Jernkontoret 14, Londonspecial 2

Fortsättning från Londonspecial 1

Ett annat vattenhål vi frekventerade var The Swan på Bayswater Road, synnerligen väl placerat halvvägs mellan hotellet och butiks- och restaurangkvarteren i city.

The Swan – en pub med mörka anor

En kväll vid den sedvanliga vätskekontrollen på hemvägen satt en man bredvid oss och pratade i pubens telefon. Plötsligt tog han luren från mun och frågade mig:

– What’s the name of this pub?

– The Swan, svarade jag världsvant på min bästa skolengelska.

– Yees, sa mannen och tittade frågande på mig.

– Öh . . . The Swan, upprepade jag.

– Right,  t h e  n a m e  o f  t h i s  p l a c e  i s? frågade mannen igen aningen irriterad.

– Well, The Swan, försökte jag oförväget än en gång.

– YEEES,  T H I S  O N E, THIS VERY FUCKIN” PUB?

– Öhhhhh, the big white bird you know, klämde jag förbryllat fram, sträckte på halsen och flaxade med armarna.

– Aha, The Swan, sa mannen med ett generat leende och knackade i bardisken, this one is The Swan!

Vem den telefonerande mannen var är inte känt men den som garvade i luren i andra änden var faktiskt ingen mindre än hr popartisten och dito legenden Paul McCartney, numera Sir Paul.

Elva år senare, 1990, kom Paul McCartney nämligen med sitt album ”Tripping the Live Fantastic”. Ett av spåren på albumet är ”This One”:

Hängde du med? Refrängen går annars:

If I never did it, I was only waiting
for a better moment that didn’t come.
There never could be a better moment
than this one, this one.

The swan is gliding above the ocean,
a god is riding upon his back,
how calm the water and bright the rainbow
fade this one to black.

Trots intensiv brevväxling mellan Jernis och Sir Pauls respektive stjärnadvokater har ännu inte en uppgörelse nåtts om en delning av royaltyn från låten. Även med en så liten andel som tio procent minus advokatarvode räknar jag med ett tryggat pensionärsliv med livets nödtorft på spanska solkusten.

***

Interiör från Jernkontoret 13, Londonspecial 1

London sägs bland annat vara Sveriges andra huvudstad och fjärde största stad. Kan nog stämma. Jag har aldrig bott där men besökt den flitigt, kanske 20 gånger genom åren, både för jobb och nöje.

Första gången, 1966, var jag elva år och åkte dit med föräldrarna via färja Göteborg–Hull. En upplevelse. Mest spännande var när jag olovandes smet iväg på stan för att köpa te i en specialaffär jag spanat in. Hur tunnelbanan funkade visste jag ju efter alla besök hos morfar och mormor i Stockholm.

Valutan var en något större utmaning för då gick det 20 skilling på ett pund och 12 pennysar på en skilling. Den brittiska valutareformen till decimalsystem kom 1973, bara 118 år efter den svenska.

Hösten 1979 besökte jag och exhustru den brittiska metropolen. Hemma i min ömma moders och systers vård lämnades vår knappt ettåriga Maria. Inget jag är stolt över idag. Att dom drabbades av en trestegs magsjukeraket gjorde inte saken bättre. Men vi hade det fint. Hotellet måste visserligen ha varit ett av Londons i särklass sunkigaste, rått och kallt med groteskt skitiga heltäckningsmattor och tapeter med ett fascinerande mönster av fuktrosor. När jag slog mig ner i sängen vek sig ett ben som den av allt att döma bara hade varit uppallad på. Hotellet var obemannat på kvällen så där fanns ingen hjälp att få. Behändigt nog fanns en vattenläcka i taket under vilken stod en strategiskt placerad hink som fick duga som reservben. Vattnet fick grannen under ta hand om.

Portobello Road med sin ”street market” var då som nu en turistmagnet. Då fanns dessutom fortfarande en hel del övervintrande hippisar som satte sin prägel på omgivningen. Gott om restauranger förstås, mest asiatiska. Vi provade en indisk, och valde för säkerhets skull ”extra mild”. Det visade sig vara en helt onödig försiktighetsåtgärd; tungan kan ju inte gärna bli mer än förkolnad. Den servile kypmästar’n försökte upprepande gånger att truga med mer pilsner. Tänk dig en korsning mellan Basil Fawlty och Peter Sellers rollfigur i den här scenen:

Vi avböjde heroiskt för att efteråt rusa till närmsta vattenhål och släcka den ohyggliga skorstensbranden.

Övergående undergång

Minns du den här cigarettreklamskampanjen:

Oftast var det skådespelare eller andra kändisar som för ett rundligt arvode sade sig ”ha gått över till Prince”. Om dom rökte eller inte var skitsamma. Mannen ovan känner jag dock inte igen. Däremot kommer jag ihåg Bengt Ekerot, du vet han från Det sjunde inseglet:

Fast i Bengts fall var visst Socialstyrelsen med på ett hörn:

Årets mest angelägna omröstning

Sommarsäsongen är över och det är hög tid att utse årets glasstrut. De nominerade är:

1. Cornetto Freestyle Bröllopsstrut. Vanilj- och kolaglass med karamelliserade pekannötter och chokladsås, toppad med rostad chokladöverdragen hasselnöt.

—

2. Champagneglaset ”Mingel och vingel”. Fotlöst koniskt vinglas från Orrefors för sommarbröllopet.

—

3. Den i vaniljglass med jordgubbar överförtjusta gråtruten Ingabritt, här med dottern Brittinger.

—

E-dojan

Saker är inte vad de tidigare varit. I och med förbudet för cigarettreklam har tillverkare, till exempel Camel och Marlboro, lanserat andra produkter under sina varumärken och som man istället gör reklam för. Bland annat marknadsförs kläder och skor.

Denna trademark diversification, eller TMD som vi i branschen säger, har blivit en braksuccé, inte bara för tobaksförsäljningen. De olika produktsegmenten stödjer varandra och bygger starka varumärken än starkare.

Traditionella kläd- och skotillverkare har sedan en tid avundsjukt sneglat på kombon persedlar/njutningsmedel. Nu har företaget bakom klädmärket ESPRIT äntligen insett att man måste agera. I ett unikt joint venture med Kemetyl kommer en helt ny produkt att introduceras i samband med OKQ8:s och Statoils novembersläpp:

E-röd. Finns i femlitersdunk eller praktisk enliters polyetenflaska, miljövänlig och okrossbar.

Jernis har provat dom lyxiga dropparna.

Doft: Markerad beska med ett överflöd av finstämd bitrex som skulle göra Tony Rickardsson grön av avund. Acetonets fruktighet och etylacetatets komplexa finkeldunster ger en balanserad bouquet tillsammans med en angenäm spritighet i uppdrag att ruffa till doften en smula.

Smak: Explosiv munkänsla och intensiv, kraftig beska med väl så mycket bitrex som i doften. Den spralligt spritiga smaken ackompanjerad av metyletylketon tyglas av en diminutiv men ändå förnimbar etylacetatsötma. Smakerna samsas perfekt och bidrar till en väldigt läskande törstsläckare. Låååång eftersmak, flera timmar, med ett läckert kittlande bett längs tungans sidor.

Betyg:

Förväxling med förveckling

För undvikande av all ryktesspridning meddelas att Jernis inte på något sätt är inblandad i det inträffade.