Pappersbruk

När jag sökte material till förra inlägget föll alla polletterna på plats. Jo, vänta så ska jag förklara.

Lincoln-visan är nog bekant för dom flesta:

Har ni hört den förskräckliga händelsen,
den är sann ty den hände just nu,
när som kungen av Nordliga Amerika
blev skjuten, ja skjuten mitt itu.

Och så vidare. Om du inte tillhör denna privilegierade majoritet rekommenderas:

Visan skrevs för en Lundakarneval samma år, 1865, som Lincoln mördades och väckte stor politisk debatt här hemma. Att skämta rått om den nyss skjutne presidenten i det stora landet i väster föll inte alla på den strama överläppen. Men vadå? Faktum är att USA:s president ÄR kung (som dessutom påfallande ofta råkar ut för mer eller mindre lyckade mordförsök).

Men som om det inte vore nog är också alla undersåtar prinsar eller prinsessor, antagligen i kraft av den oinskränkta jämlikhet som råder i landet. Beviset är hur som helst obestridligt: USamerikanerna behöver varken kissa eller bajsa! Istället för toaletter finns överallt små diskreta tvättrum där man bekvämt kan slinka in så fort man kladdat ner fingrarna med jordnötssmör, ketchup, lönnsirap eller vapenfett.

Det märkliga i sammanhanget är dock att USA är en storkonsument av toalettpapper. Skulle trots allt allt blod som flyter däröver inte vara blått utan rött, precis som hos oss kretar och pletar i Europa? Går dom och klämmer kabel i smyg? Här har jag varit minst sagt orolig.

Helt i onödan visade det sig. När man blir varse förklaringen är den lika uppenbar som naturlig: allt papper inhandlas i själva verket av USA:s miljontals hussar och mattar för att torka sina små ofrälse telningar i stjärten närhelst behov därav föreligger:

(Obs: ej montage!)

Visst är det omtänksamt? Och jättegulligt? Man smälter som lättmargarin i solarium.

Magmun

Reklambyrån 3J:s arbete med konsumtionsstimulerande punktinsatser går oförtrutet vidare:

Resusch

Det var ett tag sen jag hackade på mina mottrafikanter. Hög tid igen alltså.

Ekokörning – förlåt, eco driving ska det förstås vara, vi bor ju gubevars i Sverige, världens nav – kan det va” nåt? Jo’rå. Fast bilkörning kan förstås aldrig bli miljövänlig, bara mindre miljöovänlig. ”Eko-” bör alltså inte tolkas som ekologi utan snarare som här:

Säg att man, istället för att utnyttja bilens rörelseenergi genom att släppa på gasen och rulla avstannande framåt, bromsar tvärt från 50 till 20 km/h när ett hinder nalkas. Hur stor blir då energiförlusten? Om vi antar att Mr Swansons Volvo snittar 1500 kg kommer man raskt fram till:

1500(50²−20²)/(2·3,6²) = 0,12 MJ

Värmevärdet för en liter bensin är knappt 33 MJ, av vilket cirka en tredjedel kan utvinnas som mekanisk energi, vi säger generöst 12 MJ. Energiförlusten ovan motsvarar alltså ungefär 1 cl, en ynklig skvätt kan man tycka i förstone. Fast om vi vidare antar att man under en mils stadskörning vid en förbrukning av litern jämt gör denna manöver 20 gånger vid hinder och hörn, så blir summan av kanelen plötsligt 20 cl, dvs 20 % av totalförbrukningen går åt för att bekosta det höga nöjet att tvärnita. Nu kör ju inte alla så, men en sparpotential på 10 % verkar ändå rimlig.

Men det finns mer att hämta. Ett aggressivt körsätt är för det mesta förknippat med högre hastigheter och därmed än större bromsförluster och leder dessutom betydligt oftare till att man måste stanna helt i stadstrafik. En explosionsmotor har notoriskt dålig verkningsgrad vid start från stillastående, varför den sörplar i sig monstruösa mängder just då. Sämre verkningsgrad har man också vid körning på fel växel, i de flesta fall för låg för att så fort tillfälle ges kunna accsa som en flamberad banan. Sammantaget finns här säkert minst 10 % ytterligare att spara.

På landsväg då? Bränsleförbrukningen ökar typiskt med ca 20 % när hastigheten ökar från 90 till 110 km/h (källa: Gröna bilister). Bland fortkörarna finns som bekant dessutom högvis med plattnackar som gör hastiga, energiförslösande inbromsningar strax bakom framförvarande väglöss och sen kan ligga där i flera kilometer på högförbrukande omkörningsväxel och slicka röv. Slutsats: den totala sparpotentialen lär vara väl så stor som i stan.

Grabbklåda och boklåda

Traditionellt har hotellen erbjudit stressade affärsmän hugsvavelse för både kött och själ – i nu nämnd ordning. Faciliteter som den på bekvämt räckhåll från sängen belägna minibaren och ett digert urval p-rullar tillfredställande dom flesta smakriktningar tarvar förstås den omedelbara uppmärksamheten. I sinom tid kan man lägga händerna på täcket och ta det lägligt tillhandahållna minibiblioteket i anspråk för att behändigt utverka nyligen begångna synders förlåtelse:

De gamla mossiga värderingarna som är förborgade däri och inte anstår ett modernt framåtsträvande samhälle motarbetas dock av starka nationella krafter som verkar för en radikal förändring:

Vernissage

Tryckningen är klar, nu ska det minsann hängas. Jag har tänkt mig att skamlöst utnyttja mina kolleger på högskolan som testpanel. På onsdag kl 15-17 blir det därför vernissage i den allmänna fika- och mysavdelningen.

Skulle någon av mina trogna bloggläsare ha vägarna förbi Gävle, nu på onsdag eller senare, och gärna vill stanna till för att njuta av god konst så hör av dig. Efter besöket på länsmuseet kanske vi titta in på högskolan också.

Ett av paradnumren i kollagen blir givetvis Pizza Margarita, vilken jag sen häromsisten i bloggen, enligt en strålande idé av måg Niklas, har förlänat en ytterligare dimension:

Annonsvara

Under ett par års tid har jag här i bloggen gjort en hel del reklam för lite av varje, helt gratis, som den generösa natur jag är av födsel och ohejdad vana. Efterhand har en tanke vuxit fram att sammanställa och trycka en del bloggmaterial som låter sig presenteras utan allt för mycket text, med just annonserna som bas.

Lätt som en plätt trodde jag. Så blev det inte, men heller inte pannkaka, hoppas jag. Med ständigt ökande ambition har arbetet blivit betydligt mer omfattande än vad jag först föreställde mig. En del material har visserligen i stort sett dugt som det är, men somt har krävt mer eller mindre, oftast mer, bearbetning, både i frågan om komposition och teknikaliteter. Men nu ligger äntligen sju kollage (70 cm × 50 cm) med tillsammans drygt 50 element om än inte i pressen så åtminstone i tuben.

Jag kommer att rapportera mer vad det lider, men ett litet smakprov kan jag ge redan nu. Minns du inlägget Den lligenta värktabletten? Så här blev resultatet (i en lågupplöst jpeg-version):

Brottstycken 30

Härmed förekommer jag den på förekommen anledning gjorda begäran om ett nytt inlägg för att förekomma ytterligare förebråelser och ämnar efterhand i efterkommande inlägg tillika efterkomma densamma.

***

Svenska juniorlandslaget i gång är visst på gång i Kanada:

Vinst i går mot Ryssland, rena promenadsegern får man förmoda:

***

För egen del inleder jag nyåret lugnt med ännu ett litet bidrag till Uarda-akademiens ordbok:

förförförförelse – redan i krogkön övertydlig raggning