Pennes from heaven

En replik tillägnad de nyliberala räknenissarna som lagt landsbygden för fäfot och utarmat vår natur, den som ger oss och andra arter livsrum och livsmedel.

En replik tillägnad det högindustrialiserade jordbruket.

En replik tillägnad den urbana människan för sin naiva syn på matens ursprung.

En påminnelse om människans ständiga behov av påminnelse om att de himmelska pengarna inte går att äta och att den tar ingenting med sig dit den går.

Annonser

En bladvändare

Så kallade årsböcker är en glödhet trend, både i Sverige och utomlands. I genren finner vi exempelvis Århundradets sommar. 1913 av Florian Illies, 1918. Året då Sverige blev Sverige av Per T Ohlsson, Ian Burumas År noll om 1945 och 1947 av Elisabeth Åsbrink.

Månad för månad målar författarna i ord sitt personliga urval av händelser av särskilt stor historisk betydelse, vissa kanske redan för den dåtida samtiden medan andra först i retrospektiv. Senast i raden är, enligt förlaget, en episk skildring om allt av vikt som inträffade 1946 av ingen mindre än USA:s store efterkrigsförfattare (f. 1946) och tillika president Donald Trump.

För att vara ett epos är verket föredömligt kort, endast tolv sidor varav elva dessutom lyckligtvis är helt tomma sånär som på rubrikerna med månadernas namn. Ett beklagligt undantag är sidan 6:

Juni

Notis ur New York Post: ”Den 14:e juni nedkom hos Mr. Fred och Mrs. Mary Anne Trump, Queens, New York (NY) ett välskapt gossebarn.” UTSÖKT välskapat skulle det självklart ha stått, och synnerligen för att inte säga EXCEPTIONELLT välartat! Hade knappt hunnit utstöta mitt första vrål förrän det knackade på dörren. Ha! Där stod tre så kallade vise män från Princeton University, Harvard University och Massachusetts Institute of Technology. Påstod att dom ”till firande av lille Donalds födelse önskade överlämna en bägare, ett öskar och en karta till kunskapens källa”. MYCKET, MYCKET oförskämt! Som om min briljans inte redan då vida översteg de ”lärda” männens! Gav plattnackarna fingret. Pappa Fred gav dom Remingtonen. Visade sig ALDRIG igen. Dagen till slut ändå helt okej, fick av pappa i födelsegåva ett presentkort på ett FANTASTISKT högavkastande fastighetsbestånd.

I eftertexten på baksidan avslöjar president Trump att anledningen till att eposet inte kort och gott fick heta År 1 var för att slippa tjafset från sin VÄLDIGT, VÄLDIGT stora och trogna väljarskara inom den superkristna ultrahögern. Vidare berättar presidenten att hans kära hustru Melania varje kväll vid läggdags läser boken för honom. Han kan höra den precis hur många gånger som helst! Även om Melania brukar tröttna redan efter fem-sex gånger går hon oftast att övertala till jättemånga omläsningar genom det väl inövade sängkammartricket att sparka häftigt med benen och skrika IGEN!-IGEN!-IGEN!

Knäppt ihop västen med gylfen

Jag läste en rubrik i gårdagens nummer av Aftonbladet Kultur:

”Jag har alstrat ett vidunder”

Hmm … citat av Ingmar Bergman eller Lars Norén? Med all sannolikhet den senare, kunde jag raskt sluta mig till från tillhörande bild:

Fast ändå inte, nej faktiskt inte alls. För vid närmare studium av underrubriken visade det sig att artikeln är en anmälan av Tolkiens brevsamling. Jernis beklagar förväxlingen.

Rättning höger!

M vill se skärpta straff för sexbrott och föreslår också att området till ”alla delar” ska ”kartläggas”. Oklart dock vad som inbegrips i ”alla delar”, förutom parametern etnicitet förstås. Hmm … kön kunde kanske vara en annan intressant parameter, eller varför inte yrke? För att kunna ställa kulturarbetare mot jurister, bara som exempel.

Scoop ur skåpet, förbannad dikt, nästan på rikt

Med anledning av några aktuella händelser gick jag ner och rotade i arkivet:

En minst sagt välbehövlig #metoo-tsunami sveper över världen. Spaltmil finns att läsa. Själv har jag säkert läst metervis, i oalternativa media. I svallvågorna följer diskussioner om pressetik. I SvD reflekterar Anders Q. Björkman över skillnaden mellan traditionella och alternativa, högerextrema media vad gäller hanteringen av ”sanningen”. I det sammanhanget konstaterar Björkman: Amerikanska Breitbart News, som drivs av president Trumps före detta chefsstrateg Steve Bannon, sjunger regelbundet en klagosång över brister i ”mainstream media”. I Österrike startades för en månad sedan ett alternativ till det som hånfullt kallas Lügenpresse (lögnarpressen), finansierat av Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz via en stiftelse med det dubbeltydiga namnet Quo Vadis Veritas (Vart går du, sanning?). Den här är från 2014:

Ett tecken så gott som något på min osvikliga, knivskarpa klärvoajans. Eller om jag möjligen vid det tillfället hade råkat snappa upp något på världsvida webben, så kan det för all del ha gått till. För den som är sugen finns mera att knapra på.

Ja, tänk vad tiden rinner iväg! Här är en fyra och ett halvt år gammal notis på hart när presstoppsnivå:

Via gammelmedia meddelas i dag att ”krysstarke” herr A. äntligen äntrat vad som rimligen är näst sista pinnen på hans jordiska karriärstege.

På SVT Nyheter noterar jag att den kommande filmen om Star Wars-ikonen Han Solo nu fått en titel: Solo: A Star Wars Story. Alltså ungefär lika spirituell som KD:s nyvalde andre vice ordförande. Och fel. Och sen. Den här är också från 2014:

Vid det här laget borde man gott och väl ha varit framme vid Solo Wars IV eller V.